Jag försvinner i mig själv

Både igår och idag har jag försvunnit fastän jag knappt märkt det. Varit omringad av människor men inte hört vad de sagt. Det konstiga är att jag känt mig så ofattbar ensam på ett sätt jag inte kan förstå. Kanske beror det på att jag stängt av, någonstans tröttnade jag på allt utan att märka av det själv och försvann därför i mig själv. Jag vill inte göra något och vill egentligen inte träffa någon. Mitt huvud spinner runt i högvarv men jag kan inte lista ut vad felet är. Vad det här helt plötsligt kommer ifrån. Jag är förvirrad men ändå är allt glasklart. I helgen har jag lägenheten för mig själv, och jag tänker suga i mig ensamheten allt vad jag kan. Känner jag mig själv kommer jag ha tröttnat efter en timme eller två. Men så som jag försvinner ur verkligheten just nu tror jag att jag behöver det.
Det här är sånt man inte ska blogga om, men när jag mår dåligt skriver jag av mig. Och det gör jag bäst här eftersom penna ger mig kramp i handen så snabbt nu för tiden.
Vi hörs igen när jag mår bättre och inte försvinner längre.
Amanda | |
Upp